Hej allihopa! Hur är det? Idag är det jättevarmt och jag visste inte om jag skulle orka spela in den här videon. Det är nästan 30 grader härinne. Det är verkligen jättevarmt och jag svettas verkligen.
Nästa år kommer jag blir 30 år gammal, precis lika många år som grader i det här rummet och jag tänkte: „varför inte prata lite kort om 90-talet.“ Jag föddes 1989 och växte i princip upp på 90-talet och början på 2000-talet. Jag kommer ihåg att när jag var liten och fick rita och måla så gjorde jag det på papper som pappa eller mamma fått tag på som det stod televerket på. Idag finns inte televerket utan det har ombildats till Telia som jag tror flera känner igen som inte kommer från Sverige eftersom Telia även har verksamhet i utlandet.
Jag minns även en tid då det fanns postkontor. Posten existerar fortfarande men bolaget heter idag Postnord och det bildades av den svenska och den danska posten. Idag finns inga postkontor, utan paketuthämtning, köp av frimärken och sådana saker hanteras av, till exempel, ICA. Det vill säga man har idag ombud för posten. ICA är förresten en affär, där man kan köpa livsmedel i Sverige. Posten finns säkert även på andra ställen, men poängen är att man idag har ombud och inga egna postkontor.
En annan sak som jag minns är att vi bytte nödnummer till 112. För innan vi fick 112, så hade vi 90 000 i Sverige. Jag kommer ihåg att man sade att 112 var mycket säkrare eftersom det var lättare att komma ihåg av samma anledning som man säger just ett, ett, två och inte 112 eftersom det är tvetydigt. Man kan tolka det som att man först slår 100 och sedan tolv. 90 000 kunde alltså tolkas som 90 och sedan 1000. Det är ju lite bökigt att lära sig nio, noll, noll, noll, noll eller nio och fyra nollor. När det väl gäller, så är 112 det enklaste att komma ihåg.
På 90-talet köpte jag även min egna första skiva. Det var 97, tror jag och det var alltså en CD-skiva. Skivan har jag fortfarande kvar och det var Spice Girls även om jag var Aqua-fan på den här tiden. Det var kanske lite ovanligt för en 8-årig kille att välja Spice Girls, jag vet inte, men jag kände för att köpa den skivan i alla fall. På den här tiden fanns ju inte Instagram men jag kommer ihåg att man kunde köpa kuvert med idolfoton i kiosker och det fanns på Spice Girls till exempel, jag tror till och med kuvertet var rosa, och det fanns för Backstreet Boys och det kuvertet var blått. Själv köpte jag inga sådana foton, men jag minns att mina klasskamrater hade sådana.
Det här tyckte jag var lite roligt att prata om, lite nostalgiskt, sådär. Om ni vill veta mer om hur i Sverige och hur Sverige skicka gärna ett meddelande.
Så, det var allt för den här gången. Vi hörs, hör ni. Hej då!